många tårar

Det var en evighet sedan jag sist skrev och mycket har hänt. Efter en skön och efterlängtad sommar gör sig hösten allt mer påmind. Våra goda vänner från Holland har åkt hem till sig och Amanda grät stora tårar när ni for. Min älskade mosters sjukdom tog abrupt slut när hon gick bort den 29 augusti. Vi känner stor sorg och saknad samtidigt som vi hoppas att hon har det bättre nu. På en kort tid har våra liv kastas om människor vi bara pratat sällan med ringer vi varje dag, på nått sätt känns det bra att vi förts närmare varandra samtidigt som saknaden är enorm, kanske inte mest för mig men för min älskade mamma hennes kvarvarande systrar, min mormor och inte minst för min lilla kusin ja han är inte så där jätte liten, det var år sen han växte om mig, men han är den yngsta av oss kusiner. Snart får han lov att ta farväl av sin mamma och jag önskar att jag kunde varit där för honom tidigare men jag har lovat att ställa upp för honom när han än må behöva det ( förhoppningsvis som barnvakt om några år ; ) ). Plötsligt blir livet så viktigt och vad vi gör med det. Att leva här och nu, ta vara på de dagar man har med sina barn och sin familj.
Mina slut ord för den här gången blir att himmlen har fått en till ängel som jag hoppas kan vaka över oss.